Podcast: DyssePodden

DyssePodden handlar om hur det är att ha dyslexi. Här delar vi med oss om våra erfarenheter, våra utmaningar och våra segrar. Följ med oss när vi pratar med andra som också har erfarenhet av dyslexi.

61: Jag har lärt mig att lyssna på eleven

I studion den här gången sitter Matilda och Fabian tillsammans med Josefin Mellberg, rektor på stiftelsen nya Ängkärrskolan i Solna och Eva Herstorp, biträdande rektor. Båda har jobbat på skolan i 15 respektive 21 år och har lång erfarenhet av elever i behov av extraordinära stödinsatser.

En skola startad av föräldrar

Ängkärrskolan grundades 1993 av föräldrar som var missnöjda med att deras barn med dyslexi inte fick tillräckligt bra hjälp. Än idag drivs skolan av föräldrar som sitter i styrelsen.

Att jobba på skolan

Josefin berättar att hon själv tyckte att det var svårt att lära sig saker i skolan. Hon bestämde sig ganska tidigt för att hon ville jobba med att göra skillnad i skolan. 

  • Tiden i skolan är så viktig för den fortsatta framtiden, säger Josefin.

Mötet med eleverna

I skolan möter de elever som tidigare inte fått den hjälp de behöver, som nästan gett upp, och då handlar mycket om att lyssna. Det är en del av utmaningen och det där att möta elever är det roligast i jobbet menar de.

På skolan finns ett antal specialpedagoger och tillsammans med eleverna lär de sig och utvecklas ständigt. Olika lärare har olika kunskap om vad det innebär att ha dyslexi, oavsett vilken skolan man arbetar på. I det här avsnittet får du höra lite om hur Ängkärrskolan arbetar och på vilket sätt de försöker lösa skolarbetet och dagarna för sina elever.

DyssePodden
DyssePodden
61: Jag har lärt mig att lyssna på eleven
/

60: Diagnos, och sen då? 

Vad händer efter att man fått diagnos? Vilka känslor väcker det och vad har vi lärt oss? Det är några av de frågor som Oliver, Livia, Fabian och Matilda pratar om i DyssePodden denna gång. Ett härligt avsnitt med insikter, tips på verktyg och att inte känna sig ensam.

Alla förstår inte vad en diagnos innebär

Att det blir betydligt lättare när man fått diagnos och tillgången till bra anpassning i skolan gör stor skillnad. Tyvärr är det inte alltid som lärarna förstår. När Fabian gick i sexan var det ingen som berättade att han kunde få texten uppläst. Det blev mycket gissande på frågorna. Det blev lite “ole dole doff” när han skulle svara, för orken tog slut innan han kommit till sista sidan. Hade skolan varit tydligare med vilka rättigheter man har, då hade det varit lättare, säger han. Alla fyra är överens om att skolan kan bli bättre! Det viktigt att fråga vad personen behöver hjälp med och på vilket sätt. För alla med dyslexi behöver inte samma hjälp utan det behöver anpassas efter individen.

Dyslexipenna, vad är det?

Hör Livia och Matilda berätta om “dyslexipennan” som du kan få utskriven om du kontaktar logopeden, dock skiljer det sig från i olika landsting. Pennan kombinerar både skrivandet och möjligheten att spela in. Genom att spela in kan man få det man hört upprepat igen vilket gör det lättare att ta till sig. När frågan från om det inte var fusk kommer från kompisarna. Har de förklarat att ett av problemen med dyslexi är att man inte kan skriva och lyssna samtidigt! Att då få möjligheten till repetitionen är värdefullt och en bra hjälp.

Det är viktigt att inte känna sig ensam

Många har mer än en diagnos och Livia som har en grov dyslexi har blivit uppmanad av sin lärare att göra en utredning om ADHD. Oliver däremot har en mildare variant av dyslexi där läsningen och att komma ihåg det han läst är det svåraste. Även om dyslexin visar sig på olika sätt, kan det vara skönt att ha kompisar som också är dyslektiker. Det är viktigt att man inte behöva känna sig ensam. 

Dyslexiläger är ett tips för att lära känna andra. Sist i podden får du höra vad Fabian har för erfarenheter av läger.

DyssePodden
DyssePodden
60: Diagnos, och sen då? 
/

58: Jennie bestämde sig för att inte låta dyslexin vara ett hinder

När pappan till Jennies barn sa att han tyckte de skulle starta företag tvekade hon först, nu har företaget där hon arbetar som jurist varit igång sedan 2016.

Som familjens första barn var det ingen som hade kunskapen om hur ett barn ska vara och utvecklas. Först när hon började skolan hade hon turen att få en lärare som förstod direkt att hon var dyslektiker. Jennie tyckte inte alls att det var jobbigt att få ett sådant besked. Tvärtom så kände hon sig lite speciell när hon fick ha sin underbara fröken för sig själv på kvällarna då fröken läste med henne och gav henne full uppmärksamhet. Problemen kom först i årskurs 3 då hon flyttade till Göteborg och kom till en helt annan form av skola. Där hade man ingen förståelse utan menade att hon var lat och struntade i skolan. Med sig från de första två åren hade hon ändå många tips som hjälpt henne genom hela skoltiden. Det var till exempel tips som att skärma av texten med en linjal eller ett papper så att man bara ser en textrad i taget. Innan hade hon tappat bort sig eller läste samma mening om och om igen. 

Det är nog många som har med sig minnen från uppväxten och för Jennie är både bostongurka och högläsning något hon har svårt för. Utan det stöd och den hjälp hon fått från sin mamma hade hon inte varit den hon är idag säger hon. De fick kämpa för att få rätt hjälp, anpassat efter hennes behov och inte efter hur man löst det för andra. Att få lärarna att acceptera hennes dyslexi, förstå att hon inte var slarvig och att den extra tid hon behövde inte var en bonus utan något hon behövde för att klara uppgiften var en utmaning. 

Drömmen om att bli hundförare fanns länge men när hon väl valde juridiken så var det mycket för att hon vill förändra och med juridiken kan hon göra det. Kanske var det den där starten med en fröken som fick henne att känna sig speciell, och som gav henne ett bra självförtroende, som gjorde att hon bestämde sig för att inte tillåta dyslexin vara ett hinder.

DyssePodden
DyssePodden
58: Jennie bestämde sig för att inte låta dyslexin vara ett hinder
/

57: Kan man bli polis om man har dyslexi? – intervju med Pia Salming

Alma och Fanny fick en pratstund med Pia Salming som efter 33 år som hårfrisörska bestämde sig för att byta karriär och söka till Polishögskolan. Att sätta sig i skolbänken igen var absolut ingen självklarhet för Pia, som har dyslexi. Hon har alltid känt sig lite dum och självförtroendet inför studierna och att läsa var i botten. När Pia bestämde sig för att söka till Polishögskolan gick hon till en logoped för att göra en dyslexiutredning. I DyssePodden berättar Pia varför det var viktigt för henne att få en ”riktig” diagnos och att hon inte längre skäms över sin dyslexi. Polisyrket kan innebära svårigheter för en dyslektiker men främst är det helt andra egenskaper som kommer till användning. Pia ger oss exempel på när det inom polisyrket till och med kan vara en fördel att vara dyslektiker. Styrkor som problemlösningsförmåga och förståelse för andra människors svårigheter är egenskaper som är mycket betydelsefulla som polis. Känner du någon som drömmer om att bli polis eller har du själv funderat på att söka Polishögskolan? Då får du inte missa detta inspirerande samtal med Pia. 

DyssePodden
DyssePodden
57: Kan man bli polis om man har dyslexi? – intervju med Pia Salming
/

56: Assisterande teknik som gör skillnad för personer med dyslexi

För 20 år sedan började Oribi att utveckla ett svenskt rättstavningsprogram som kunde rätta grava felstavningar och lättförväxlade ord som andra vanliga program inte kunde lösa. I Sverige använder idag en övervägande majoritet av alla skolor ett flertal av Oribis program. 

Alma och Fanny träffar Henrik Karlsson, grundare och VD, och Johanna Kristensson, logoped och skriv- och läsutvecklare, för Oribi. Henrik och Johanna berättar om bakgrunden till Stava Rex och SpellRight, två program som hjälper elever med stavningen både i svenska- och engelskundervisningen. 

Vi får veta vad som gör Oribis assisterande teknik unik och hur man som användare kan påverka vidareutvecklingen av mjukvaran. Alma och Fanny delar med sig av sina erfarenheter från Stava Rex och SpellRight och varför de uppskattar Oribis utvecklingsarbete så mycket. 

DyssePodden
DyssePodden
56: Assisterande teknik som gör skillnad för personer med dyslexi
/